Av olika anledningar kan rättigheter behöva skapas. Olika rättigheter kan vara lämpliga vid olika tillfällen. Här presenteras servitut, nyttjanderätt och ledningsrätt.

Servitut: Detta är en rättighet som ger en fastighet rätt att använda en annan fastighet på ett visst sätt. Servitut är knutna till fastigheterna som berörs och följer fastigheten oavsett vem som är ägare. Rättigheten är i regel inte tidsbegränsad. Servitut ska bildas för rättigheter för stadigvarande bruk, det kan vara till exempel rättighet för att använda en väg eller anläggning för vatten och avlopp.

Det finns två olika typer av servitut, avtalsservitut och officialservitut. Servituten bildas på olika sätt men har lika stark rättskraft.

Avtalsservitut bildas genom att fastighetsägarna själva skriver ett avtal som beskriver vilken rättighet som servitutet ska avse. Avtalsservitut kan skrivas in i fastighetsregistret så att det blir synligt för tredje part. Det kan till exempel vara bra vid en fastighetsförsäljning så att den nya ägaren kan se att servitutet finns. Om fastighetsägarna är överens om att servitutet inte ska gälla längre kan de på egen hand upphäva servitutet och få det borttaget från fastighetsregistret.

Officialservitut bildas av en myndighet, i regel lantmäterimyndigheten. När lantmäterimyndigheten bildar ett officialservitut görs detta i en lantmäteriförrättning. Servitut bildas i stor utsträckning genom att parterna är överens men i vissa fall kan även servitut bildas mot en fastighetsägares vilja. Om parterna vill att officialservitutet ska upphöra krävs en ny lantmäteriförrättning där man prövar om servitutet kan upphävas. Officialservitut redovisas i fastighetsregistret men servitut bildade före 1972 kan saknas i fastighetsregistret.

Nyttjanderätt: Detta är en rättighet som ger en person rätt att nyttja någon annans fastighet på ett visst sätt. Nyttjanderätter är med vissa undantag tidsbegränsade. Nyttjanderättsavtal skrivs mellan fastighetsägaren och den som ska få nyttjanderätten. Det finns olika typer av nyttjanderätter till exempel arrende, tomträtt och hyra. För att det ska synas för tredje part att rättigheten finns kan man skriva in den i fastighetsregistret.

Ledningsrätt: För att dra fram och underhålla ledningar för allmänt behov kan ledningshavaren ansöka om ledningsrätt. Som ledningar för allmänt behov räknas större ledningsnät med till exempel elledningar eller vatten- och avloppsledningar. Denna rättighet är obegränsad i tid. Ledningsrätten kan knytas till ledningshavaren som juridisk person eller till en fastighet. Ledningsrätten knyts också till den belastade fastigheten och redovisas i fastighetsregistret. Ledningsrätt bildas genom en lantmäteriförrättning.

När flera fastigheter ska använda en gemensam anläggning kan en gemensamhetsanläggning bildas. Exempel på gemensamhetsanläggning kan vara en väg, lekplats eller avloppsanläggning. En gemensamhetsanläggning bildas i samband med en lantmäteriförrättning och registreras med en egen beteckning i fastighetsregistret. De delägande fastigheterna har andel i anläggningen och delägandet följer fastigheten oavsett vem som äger fastigheten. De delägande fastigheterna får andelstal för genomförande och drift. Andelstalen bestämmer hur mycket man ska betala vid anläggning och driften av den gemensamma anläggningen.

Det utrymme som behövs för en gemensamhetsanläggning upplåts med servitutsrätt. Utrymmet kan upplåtas både på fastigheter som ska delta i anläggningen och på fastigheter som inte ska delta.

När ett beslut om gemensamhetsanläggning är fattat så gäller det för all framtid, men kan omprövas genom en ny förrättning om förhållandena ändras väsentligt, till exempel ändrat användningssätt av delägande fastigheter.

En gemensamhetsanläggning kan förvaltas genom delägarförvaltning eller föreningsförvaltning. Delägarförvaltning är lämpligt om det är ett fåtal fastigheter som är delägare i anläggningen. Alla delägare måste komma överens om hur anläggningen ska skötas. Om delägarna inte kommer överens kan de vända sig till lantmäterimyndigheten och begära att ett delägarsammanträde hålls. Då får delägarna rösta om frågan.

Om antalet delägande fastigheter är större är föreningsförvaltning ett bättre alternativ. Då bildas en samfällighetsförening med stadgar och en styrelse utses. Medlemmar är ägarna till de fastigheter som ingår i gemensamhetsanläggningen. Inom föreningen kan en majoritet bland delägarna besluta om hur anläggningen ska skötas. Samfällighetsföreningen bildas av lantmäterimyndigheten och registreras i samfällighetsföreningsregistret och blir då en juridisk person.

Om gemensamhetsanläggningen består av vatten och avloppsledningar som är anslutna till det kommunala vatten- och avloppsnätet ställer kommunen krav på att det finns en samfällighetsförening. 

En samfällighet kan bestå av olika områden som till exempel ett markområde, vattenområde eller rätt till fiske. Gemensamt för alla samfälligheter är att de ägs av ett antal delägande fastigheter tillsammans.

Många av de samfälligheter som finns idag har funnits länge, många sedan 1800-talet. Samfälligheterna bildades för olika syften, till exempel vägar, diken eller sandtag. Idag kan en del av samfälligheterna ha mist sin funktion och behövs inte längre men området som är bildad som en samfällighet ägs fortfarande av de delägande fastigheterna gemensamt.

Samfälligheter bildas även idag men inte i lika stor omfattning. När samfälligheter bildas idag får de en beteckning och registreras i fastighetsregistret.

Fastighetsregistret är inte komplett när det gäller samfälligheter, många av de gamla samfälligheterna är inte registrerade. Lantmäterimyndigheten registrerar gamla samfälligheter när en fastighetsägare beställer en utredning och registrering eller när samfälligheten behandlas i samband med en lantmäteriförrättning.

En samfällighet kan förvaltas genom delägarförvaltning eller föreningsförvaltning. Delägarförvaltning är lämpligt om det är ett fåtal fastigheter som är delägare i samfälligheten. Delägarförvaltning är också det vanligaste vid äldre samfälligheter även om det finns många delägande fastigheter. Det beror på att många av de gamla samfälligheterna inte aktivt används för sitt syfte. Vid delägarförvaltning måste alla delägare komma överens om hur samfälligheten ska skötas.

Om antalet delägande fastigheter är större är föreningsförvaltning ett bättre alternativ. Då bildas en samfällighetsförening med stadgar och en styrelse utses. Medlemmar är ägarna till de fastigheter som ingår i samfälligheten. Inom föreningen kan en majoritet bland delägarna besluta om hur samfälligheten ska skötas. Samfällighetsföreningen bildas av lantmäterimyndigheten och registreras i samfällighetsföreningsregistret och blir då en juridisk person.