I Vänersborgs kommun finns flera naturreservat med värdefull natur och höga friluftsvärden. Genom att bilda naturreservat har områdena skyddats långsiktigt. De har också fått skötselplaner för att värdena ska bevaras och kunna stärkas.

Naturreservat kan bildas när det finns ett allmänt intresse att skydda och bevara värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter. Områden kan också skyddas för att värdefulla miljöer ska kunna återskapas eller nyskapas. Ibland är det stora friluftsvärden som ligger bakom beslutet att bilda naturreservat.

I de flesta fall finns det också ett kulturhistoriskt perspektiv. Många naturvärden har sin historia i ett samspel mellan människan och naturen, där människan i sitt användande av naturresurser har gett förutsättningar för speciella naturtyper och arter att utvecklas.

Naturreservat kan bildas av både kommunen och länsstyrelsen. Genom att bilda kommunala naturreservat visar vi att kommunen har en hög ambitionsnivå och aktivt vill bidra till att skydda värdefull natur. I Vänersborgs kommun finns i dagsläget, juni 2021, 18 naturreservat varav två är bildade av kommunen och 16 av länsstyrelsen:

• Buxåsen
• Dalbobergen (kommunalt)
• Dättern etapp 1
• Dättern etapp 2
• Grinnsjö domänreservat
• Halle- och Hunnebergs platåer
• Halle- och Hunnebergs rasbranter
• Hullsjön
• Knäckekullarna med Falkberget
• Kroppefjäll
• Nygårdsängen (kommunalt)
• Oxeklev
• Sjöbotten
• Snappan
• Trone mosse
• Tunhems ekhagar
• Vänersnäs skärgård
• Öjemossarna

På Länsstyrelsens hemsida kan man söka fram information om respektive naturreservat.

Vad innebär det att ett område blir naturreservat?

När ett område blir naturreservat skyddas det ”för all framtid”. I beslutet om att bilda naturreservat ska det tydligt framgå vad som är syftet med reservatet, t.ex. om det är en viktig naturmiljö, om det finns särskilda växt- eller djurarter eller om det har särskilda friluftvärden. Det bestäms hur området ska skötas för att dess värden ska bevaras och förstärkas och det anges också vem som ansvarar för att sköta området. I de kommunala reservaten har kommunen det ansvaret. Dessutom bestäms vilka föreskrifter eller regler som ska gälla.

Om det är en ängs- och hagmark med sällsynta växter som skyddats krävs det att reservatet sköts med bete eller slåtter för att värdena ska bestå. I vissa fall kan marken brännas. Är det en naturskog med sällsynta lavar, mossor och hackspettar, så är hålträd och gammal och död ved förutsättningar för att naturvärdena ska finnas kvar. Då är det ofta fri utveckling som gäller, det vill säga nästan ingen skötsel alls.

Strandängar måste skötas med bete eller slåtter för att gynna vissa växter och fågelarter. Sådana miljöer är idag sällsynta och det märks bland fåglarna. Några av de hotade fågelarterna är knutna till just dessa miljöer. Det gäller exempelvis rödbena, grönbena och mindre strandpipare. Betade strandängar har ofta också sällsynta växter.

Det finns en myt att man inte får göra något i ett naturreservat. Så är det naturligtvis inte. Om naturvärdena uppstått genom att området skötts på ett särskilt sätt så måste ju den skötseln fortsätta för att naturvärdena ska kunna finnas kvar.

I naturreservatet finns föreskrifter (bestämmelser) som gäller för den som besöker området och andra föreskrifter som gäller för markägaren. Föreskrifterna är till för att inte reservatets värden ska skadas och de kan exempelvis gälla tillträdesförbud, jakt och plockande av växter m m. Markägaren kan ha rätt till ersättning om bildandet innebär inskränkningar i användningen av marken.